Besviken..

Jag blir så besviken på dig. Jag trodde du hade slutat ljuga för mig men det verkar ligga i din natur att göra det om och om igen och det tråkiga är att du gör det så lätt.. Hur kan man göra det utan att blinka?? Fattar inte du att även om sanningen inte alltid är så rolig att höra så är det absolut bättre än att höra något som inte är sant. Man känner sig förnedrad när du gör så.Du är så fruktansvärt konflikträdd och feg. Jag har förlåtit dig så många gånger men du har inte längre min respekt och slutar du inte med det du håller på med kommer du snart inte att ha någons respekt.Folk tror att de vet så mycket men de har ingen aning hur det ligger till och jag bryr mig inte heller om vad de tror eller vad de tycker.. Men jag har alltid brytt mig om vad du tycker fast du inte förtjänar det. .
Men jag har fått nog. Jag orkar inte med alla bortförklaringar och all påhittade ursäkter längre så nu står du där ensam ändå...
Den enda personen som betyder något för dig det är DU, ingen annan. Trodde åtminstone någon mer i din närhet betydde något men jag hade nog fel..